Att spela på stereotyper

Ni kanske inte vet det, men det senaste året har en person som heter Hanna widerstedt gjort sig ett namn i media. Hon har varit med i big brother, diskuterats i sveriges radio och spelat in hemmagjorda youtubeklipp med vansinnigt många views. Hon har låtsas vara ihop med en av Sveriges vidrigaste personer. Konceptet är ungefär som Blondinbella, Kissie och andra gjort sig kända för; att provocera. Det fungerar uppenbarligen och här måste jag säga att det är ju en rationell strategi om en vill bli "känd". Varför tycker så många att det är konstigt?
Det som är annorlunda med Hanna Widerstedt är att hon kommit ut med att allt var "ett konstprojekt" alltså en roll hon spelat och inte sig själv. Från början skulle hon ha ett annat namn men insåg att det inte gick, enligt henne.

Flashback vill ge henne ett troll-award och lilla jag som inte alls värderar lögner så högt* undrar hur bra det egentligen har känts? Jag lever efter devisen att lögner förstör. Hur som helst menar konstnären Hanna Widerstedt att det inte är meningen att vi ska förstå utan att reflektera. Så här kommer mina reflektioner:

-  Har det här gett henne större förståelse för till exempel Kissie som gjort samma sak? Gått in i en karaktär lite för mycket och sen tagit avstånd från den.
- Är inte alla människors existens ett konstverks som iscensätts? Åtminstone i den meningen att den ger möjlighet till reflektion. För mig är det i alla fall så, och jag har många fantastiska människor som inspirerar mig till att tänka efter.
- Vem spelar inte en roll? Speciellt när en är i tonåren håller en väl på att testa olika roller som kan passa?
- Varför ska den "dåliga förebilden" (hannas ord) vara blond och den genuina personen ha mörkt hår? Är det inte lite gammalt? Ska ett visst sätt att sminka sig ses som mer ytligt än ett annat?

hanna säger fuck paris, paris säger vote or die.

Kan allting med en person vara dåligt?

Jag tycker inte allt med karaktären Hanna Widerstedt är dåligt, och jag hoppas att det är fler som ser det. Karaktären Hanna Widerstedt är kaxig, tar plats, vågar prata om sex på ett väldigt explicit sätt och prata om tjejers sexualitet som något viktigt. Hatten av för det! 

Jag säger att det är bättre att fokusera på ett sjukt samhälle som inte släpper fram brudar tillräckligt. Bloggerska [sic] tycks vara en av de få domäner där unga tjejer får synas. Men sällan på egna villkor utan om de spelar rätt roll. Det är trist, men vi kanske kan låta bli att kasta skit på brudar, det är så jävla gjort.

Jag önskar personen Hanna lycka till i framtiden hur som helst och jag antar att det är skönt att sluta ljuga.

* Ända sedan jag var liten har jag ställt mig oförstående inför ett påstående som följs av "gick du på det?". Som om personen inte vill att en ska tro på vad den säger. Ofta menlösa saker som "jag har köpt en tröja - gick du på det?". Så känns trolling också "jag gillar justin bieber - gick du på det" och man bah: "JA, klart som fan att jag gjorde det, hur kul är det att gå och misströ folk konstant" och sen ser en sig omkring och inser hur många som lever i konstant misstro, speciellt på internetforum. pieuh! Blir helt trött. Men flashback är flashback