Åh, jag önskar att jag inte behövde ursäkta mig för detta men gör det ändå. Jag var på gymmet idag och på tv'n gick top model. Därav såg jag ungefär en kvart av detta oh så lärorika program. Jag tror det var första uttagningen för de aspirerande modellerna och de skulle fotas nakna. Dessutom skulle alla de andra stå och titta på och den som fotades skulle stå uppe på ett podium uppe på ett hotelltak samt filmas för internationell tv. En helt vanlig dag på jobbet liksom...
En av modellerna är konservativ och republikan, vilket juryn redan från början pikar henne för. Det är inte drag jag sympatiserar med men är inte helt med på tåget att någon ska hånas av en hel jury i en så utsatt position. När republikanen inte alls är bekväm med att vara naken blir några av de andra sura och några anser att de inte ska dalta med henne utan bara skicka hem henne. Resonemanget går att om en inte vill vara naken inför en massa människor kan en inte bli modell. Det resonemanget blir att säga att modeller ska vara viljelösa dockor som låter sig kläs på och av och går med på vad som helst. Oavsett vilket bransch en jobbar i bör en väl ha rätten att tacka nej till jobb? Att tycka vissa saker är skitdåliga och sätta ned foten måste väl anses som en bra egenskap? I min värld är det fantastiskt viktigt.
Tänk då om de andra modellerna kunde säga "good for you" och att hon bestämmer över sin egen kropp. Att det är viktigt att inte göra våld på sig själv. Nästa gång är det fotas med ormar och då är det någon annan som inte tycker det är värt det. Men räknar en in parametern dokusåpa är det svårt att se att det skulle kunna bli annorlunda. Jag bara önskar att det fanns olika sätt att göra saker, och att det var okej. I detta fall att vara modell, på nästa kanal att göra musik. All denna likriktning gör mig deppig. Och nej, jag tittar inte på Idol heller. Även denna gång är jag ledsen att jag måste understryka det för min heders skull.
