tackar

Någon gjorde en musikvideo av precis hur jag inte känner.
Jag har som inte ens berättat för alla att jag går på KI, 

och ännu mindre hur grymt skeptisk jag är till många saker.

Alltså, jag känner inte som ovan, har en kommit fel då?
Medan jag funderar får jag fortsätta plugga statistik. 

jag gnolar när jag borstar osv.

trender som går på facebook.

Min värsta just nu är att skriva hur härligt det är att gå till tandläkaren, hur mycket en tycker om sin tandläkare och hur kul en har hos tandläkaren. Själv fick jag en panikattack här om veckan hos tand-akuten och min vanliga tandläkare glömde bort att jag har tandläkarskräck. erbjöds en sobril. Vill dunka huvudet i väggen.

pop it!

every cloud has a silver lining

Jag vill ändå tillägga att det här året gett mig ett underbart brorsbarn och roller derby. Det är två fantastiska saker som jag tar med mig in i framtiden. I kombination! Det finns en plan på rullskridskor i födelsedagspresent till brorsbarnet, jag tänker att 3 år är lagom, vilket även landslagsstjärnan Loony bekräftat (som själv åkt sen barnsben). Ska bara se om föräldrarna är med på tåget.

pressmeddelande ang. den stundande kristna högtiden

for whom it may concern. 

Som ni kanske vet har jag lite svårt för julen. Efter alla dess år har jag inte lärt mig att hantera julstressen på ett bra sätt. Jag börjar acceptera att det inte är min grej, det finns liksom ingenting som jag fastnat för med juletid. Överkonsumtion av kött och godis som inte ens är gott väger liksom inte upp för kraftigt ökade kortisolnivåer.  

Många har erbjudit mig sitt sällskap på olika sätt för att ta mig igenom julhelgen.  jag är överraskad och glad över  visat engagemang i den frågan, men har hittat en egen lösning.  Jag och peter kommer befinna oss på okänd ort. Jag tänker inte ge några julklappar och vill heller inte ta emot några julklappar. Det betyder inte att jag tycker mindre om er. 

Jag kommer även vara borta under min trettioårsdag. Som ni kanske vet har det här året varit ett sånt skitår av rang. Alltså det finns inte ord för det, och det sista jag vill är att fira 2014. Nästa år (förmodligen till sommaren) tänkte jag ha 30årskalas, så håll ut bara! Jag gillar ju fest i vanliga fall. Framförallt gillar jag att få tillfälle att samla nära och kära. Ni är toppen, det finns så otroligt många människor jag är glad och tacksam över att ha i mitt liv. ta gärna åt er <3 På't igen bara 2015. All is not lost! 

Tl;dr

Jag vill inte ha julklappar. Jag kommer inte ge några julklappar. 

Jag är bortrest över julen och min födelsedag.
Om en vill fira att jag är 30 så kommer tillfälle ges i sommar. 

näe hörrni

det går ju inte att blogga när det är som det är. Rasister överallt och jag som vill få vara lite positiv. Jag behöver det verkligen just nu.

Kan tex. passa på att skryta med gången jag åt frukost med Johanna Koljonen. Det är så stort att jag inte kan hantera det. Det var iofs länge sen, men det känns som en bra dag att uppmärksamma idag. Jag tänker mig att jag gjort massa coola grejer som jag inte tänker tillräckligt på.


imorgon är det tenta, det var ju därför jag inte skulle blogga. Just det.

Ikväl blir det 93års-partaj, kan bli vilt.

mvh internet

Du har ett Internetberoende om du:

• inte kan kontrollera din Internetanvändning
• blir nervös om du inte kan läsa din e-post minst en gång per dag
• fortsätter att surfa, chatta osv. längre än du tänkt och tappar tidsuppfattningen
• inte tar paus under Internetsessionen
• känner ett allt större behov att använda Internet för att bli tillfredsställd
• tänker att det finns alltför många intressanta webbservrar för att du ska kunna sluta bläddra genom dem
• känner abstinenssymtom när du inte är på Internet
• blir irriterad om du måste avsluta din Internetsession
• känner skuld och tål inte kritik av din Internetanvändning
• försummar motion, sociala relationer, arbete eller studier för Internetanvändningen
• försummar måltider eller äter framför dataskärmen
• använder Internet mer än du har råd med
• använder Internet för att fly problem eller bli på bättre humör
• ljuger för andra i familjen och för vänner för att dölja hur mycket du använder Internet

roller madness

Alltså, jag skruvade på truckarna. och så skruvade jag lite till. Det blev knas. Nu återstår att youtuba mig fram till hur fan en ska göra. Och kanske köpa nya rullor. Ingenting gör mig så glad som att åka rullskridskor just nu. Det är ju bra att ta tillvara på, antar jag.

Var på skejtparken med prinsen och e-m. Förjävla trevligt faktiskt. Och så kan en få nya kompisar att småprata med. Har varit succé varje gång.

skiter i

Jag hatar mitt liv.
jag ska snart bli trettio, och ovanstående låter lite väl fucking åmål.
Jag orkar inte med.

Och det här att livet, jobbet och omständigheterna kräver mig på en stor mängd empati som jag inte har. Det är bara en av sakerna som får det att rasa titt som tätt. Ibland varje dag och ibland inte.  Men jag klarar inte detta, och vet inte riktigt vem jag ska anmäla det till.

Någon slags konkursförvaltare av min hjärna kanske, så någon kan få ta besluten åt mig. hjälpa till att förstå.

Min hjärna har i och med att jag mår så dåligt bestämt dig för att stänga ner.
Jag missar alltså ett antal logiska kopplingar varje dag. Dubbelbokar saker, misslyckas med vidrigt lätta saker på jobbet, går till läkaren fel tid, åker fel i kollektivtrafiken, glömmer jobbnycklarna hemma, tappar bort, glömmer och missar. Det är en så obehaglig känsla av noll kontroll.
Jag vågar inte lista allting för jag skäms så otroligt mycket, men ni vet. Sånt som en förväntas klara av.

Noll kontroll och ändå måste jag.
Jag måste klara mig, jag måste fixa det och jag har ansträngt mig till max men det räcker inte.

Det + känslan att vilja ha sönder saker.

jo

Det går på riktigt bara sämre.
gråt, panik och förvirring.
och allt det andra.

Hatar osynliga åkommor och den bristande förståelsen som kommer med det.

nej nej

allt åt helvete.
there, I said it!

utredningar och känslor

Jag minns faktiskt inte vad jag tycker är okej att skriva i en blogg.
Att det ibland inte fungerar, och då menar jag verkligen inte fungerar. Allt det där som jag skäms över allra mest.

Att det är som mardrömmar fast en är vaken.
Att det är just precis så?

Jag vet helt enkelt inte och borde vänta och se.
Det här jävla året. Det är så vidrigt att jag inte hittar ord.

yta och substans

Mitt hår är i vägen.

Vill inte klippa det för jag orkar inte höra kommentarer om det.
JAG HATAR KOMMENTARER OM MITT UTSEENDE,
Men som kvinna är det omöjligt att inte förhålla mig till det och bli påmind i tid och otid om hur sjukt mycket funderingar folk har om det.

Och sen skälls det på kvinnor som uppfattas som ytliga.
För det är ju jättekonstigt att bry sig om det som en fått lära sig är viktigt.


Jag väntar strategiskt på ett tillfälle när ingen kommer märka något.
Vilket är så sjukt så jag vet inte var jag ska börja.

Folk recenserar mitt utseende nu och då. Det händer regelbundet och det gör något med mig.

vad göra

Men ALLVARLIGT!!! Det finns ju typ en handfull hyreslägenheter ute på bostadsförmedlingen. JÄVLIGT HELVETES SKIT. Bygg inte hyresrätter för 20000 i månaden, tack! bygg inte fler bostadsrätter, tack!

försäkringskassan

Förutom att försäkringskassan är... som den är, så har de dessutom avvecklat innebörden av decimaler.
Alltså 4,45 betyder 4 timmar och 45 minuter. Jag är uppfostrad att respektera matematiken. Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare med det här.

gott nytt

kämpigt

Jag hittar inget annat ord än kämpigt.
och lite ensamt.

det allra största

att ha vänner.
att ha nära och kära som finns där.

Livet!

Åh, jag känner mig så lyckligt lottad ibland.

Hade en fantastiskt fin kväll i kloka vänners lag och nu är jag så uppe i varv att jag inte kan sova. Ska öppna imorgon, tjoho. Allt är bra i alla fall, bara det jag vill säga.

Ofrivillig barnhets

Hej bloggen. Jag har just läst ut antologin "ingens mamma". Den är väldigt bra, utom kapitlet om teologi. Det var tråkigt. Sen upplyste wikipedia mig om såna som med flit inte har barn. Se nedan för min information om hur det kan vara. 

Kan vi prata om det här nu, eller?

Bryt

Okej, snart kommer jag gå apeshit på folks jävla normativitet. ALLA samtal i olika forum som någon initierar typ "kan vi prata om att inte vilja ha barn" kommer att handla om hur jävla helvetes fantastiskt det är med barn och om hur x y och z inte ville ha barn men sen ändrade de sig och halleluja. Alltså det händer varenda jävla gång och jag orkar fan inte med de övertrampen. För det finns inte tillräckligt med sammanhang att prata om att barn är livets mening? familjeliv.se typ? mmm tack då.

obs! Jag blir aldrig provocerad av att människor väljer att ha barn. Jag känner aldrig ett behov av att ifrågasätta deras beslut. Jag tycker det är  upp till var och en. Kan det inte, snälla få vara upp till var och en. Och kan människor då få uttrycka sin upplevelse utan att bli överöst med motargument?

fint citat

Fick det här citatet mailat till mig, otroligt fint.

"Jag har missat över 9000 skott i min karriär. Jag har förlorat nästan 300 matcher. 26 gånger har jag fått förtroendet att sätta det avgörande kastet och missat. Jag har misslyckats gång på gång på gång i mitt liv. Och det är anledningen till att jag lyckats."

med skador och danssteg genom veckan

Den här veckan har jag varit så otroligt dansig och inte kunnat sluta nynna och dansa maniskt. Det tråkiga i veckan var väl att jag har varit så himla klantig och skadat mig regelbundet. Inte mycket, men hela tiden. Och vält saker och haft sönder dem. tråkigt.

Men allt annat är roligt. E. är hemma igen, K. är hemma igen. det nya året är en succé!