Den feministiska debatten på svt.se får fortsätta, nu när Tolgfors har avgått till sist. Jag tänkte egentligen inte säga så mycket om det här inlägget. Men det väcker en tanke jag haft med mig länge. Alltså reclaim the name: Bitterfittan, som Maria Svelands kraftfulla skapelse och inte ännu ett sätt att vara nedsättande mot kvinnor genom att använda deras kön.
Jag hör unga killar säga Bitterfitta om någon som är sur. Det blir lite som det klassiska surfitta, och inte alls som ett feministiskt frö ur Maria Svelands bok med samma namn. Ett budskap jag utläser ur boken är att om en ses som bitter för att en understryker/ogillar orättvisor och maktobalanser... ja då är det kanske inget fel att vara en bitterfitta? Och hur ska en inte bli en smula arg/ledsen/irriterad i ett samhälle som förtrycker så många?
Jag tänker mig att jag är en bitterfitta på det viset att jag ifrågasätter rasism, sexism, transfobi och liknande istället för att skratta med och hålla uppe den goda stämningen. I det är jag glad att jag har likasinnade vänner. Vi fortsätter att hålla bitterfittefanan högt.
ps. Jag kan inte hålla mig från att kommentera artikeln:
1. bra rutet. Dagens feminism(er) är bred och handlar INTE bara om kroppsbehåring.
2. Så länge det väcks så starka normativa reaktioner mot kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar så tycker jag det är rimligt att vi behöver diskutera kroppshår. Men inte enbart.
No comments:
Post a Comment