femme-tastic

Jag kallar mig inte femme. Jag är inte femme-aktivist i någon stor utsträckning. Men ibland och ganska ofta blir jag påmind om hur mycket skit feminint kodade attribut får. Igår var jag inne i en random affär och försökte att inte tappade hoppet om mänskligheten (bantningsreklam i radion, mycket misogyna kvinnobilder osv.) och hör en vuxen med sina förmodade tonårsbarn. De letar en present till någon och köper typ lotion, eller vafan, jag vet inte. På något sätt börjar de prata kön (ärligt talat, gör folk något annat? Jag undrar helt uppriktigt för ibland känns det inte så). Fritt från minnet: Ena ungdomen "Jag är ju ingen tjej" andra ungdomen "jag är ju inte tjejig.... eller alltså jag är ju en tjej men inte tjejtjejig" varpå föräldern håller med "näe, exakt. Du är ju tjej... men vissa är ju sådär jättetjejiga. Såna där prinsesstjejer, de är bara för mycket." Är det inte kvinnohatet i samhället lite väl övertydligt ibland. Ska en orka? Hur tydligt var det inte vilka beteenden som premierades i den familjen? Och vad betyder det att ett verb som "tjejig" så ofta är negativt? Att födas som tjej är ingen som en ber om, men självhat är det ännu mindre. Om föräldrar kunde sluta lägga såna värderingar i ord som bara borde handla om snopp/snippa så skulle nog många barn må bättre.