Sunday, April 29, 2012
upplysning
Av olika anledningar finns det ingen musikstil som ligger mig närmare om hjärtat än progg.
att formulera sig
Jag tycker ofta att jag är ganska bra på att formulera mig. Men det finns ju vissa som är sjukt bra på det. När jag nu skrivit hemtenta på sociologi bland annat är jag helt fast i att lyssna på nationalteatern. Jag började lyssna på dem för över 10 år sen men lyssnar med nya öron nu. Min utbildning är snart färdig och jag vill tro att jag lärt mig mycket. Och de här låtarna säger så mycket om alltings tillstånd.
Sen behövs ju all fantastisk musik om feminism. För att alls kunna förstå världen. Men idag är det nationalteatern.
problemet med internet
Som ni vet är internet obegränsat. Jag hanterar saker utan begränsningar rätt dåligt. Alltså hur mycket information som helst om vad man vill (i princip) gör att jag fastnar. Idag borde jag skriva mitt skolarbete, dagens fixering är folkdräkter , folkdans och annan sällskapsdans. Åh, vad jag skulle vilja ha en hembygdsdräkt... och en hembygd värd namnet.
Thursday, April 26, 2012
sist på bollen
Nu har även jag sett tur-teaterns uppsättning av SCUM-manifestet. Jag tyckte om den och vill se den igen.
femme-tastic
Jag kallar mig inte femme. Jag är inte femme-aktivist i någon stor utsträckning. Men ibland och ganska ofta blir jag påmind om hur mycket skit feminint kodade attribut får. Igår var jag inne i en random affär och försökte att inte tappade hoppet om mänskligheten (bantningsreklam i radion, mycket misogyna kvinnobilder osv.) och hör en vuxen med sina förmodade tonårsbarn. De letar en present till någon och köper typ lotion, eller vafan, jag vet inte. På något sätt börjar de prata kön (ärligt talat, gör folk något annat? Jag undrar helt uppriktigt för ibland känns det inte så).
Fritt från minnet:
Ena ungdomen "Jag är ju ingen tjej"
andra ungdomen "jag är ju inte tjejig.... eller alltså jag är ju en tjej men inte tjejtjejig"
varpå föräldern håller med "näe, exakt. Du är ju tjej... men vissa är ju sådär jättetjejiga. Såna där prinsesstjejer, de är bara för mycket."
Är det inte kvinnohatet i samhället lite väl övertydligt ibland. Ska en orka? Hur tydligt var det inte vilka beteenden som premierades i den familjen? Och vad betyder det att ett verb som "tjejig" så ofta är negativt? Att födas som tjej är ingen som en ber om, men självhat är det ännu mindre. Om föräldrar kunde sluta lägga såna värderingar i ord som bara borde handla om snopp/snippa så skulle nog många barn må bättre.
Monday, April 23, 2012
mihihihi
Ni vet de där kompis till en kompis som ibland figurerar i ens liv. Ibland figurerar de på det sättet att en ofta är i samma lokal men i princip inte pratar med dem. När jag nu hittat (näe, okej blivit tipsad om) en sån persons eminenta blogg känns det litet snopet att vi knappt har pratat.
i alla fall, mellan renskrivandet och skolarbetandet roar jag mig idag med den här bloggen: JÄTTEKUL BLOGG alltså: Heja Malin! Vansinnigt skarp och rolig blogg. skrattar högt för mig själv.
Sunday, April 22, 2012
tips
Måste tipsa om det här klippet om könskorrigering. Jag tycker det är jätteintressant med hur det görs rent medicinskt.Så avancerade penisar bygger vi inte i Sverige vad jag vet. Varning! Blod och så.
Jag tittar på alla "shit lesbians say" jag hittar på youtube och återkommande är påståendet "i met her on okcupid" och tegan and sara referenser. Men fy fan vad tegan and sara är! Älskar att vara en klyscha.
Saker som är intressant: I vissa sammanhang framstår jag som så himla butch i min klädstil och i andra sammanhang motsatsen. Det är så härligt förvirrande.
Obs! Fin helg med styrelsen. nu måste jag sovsovsova och bli frisk.
Friday, April 20, 2012
Nu jävlar.
Nu är det för mycket rasisttårtor, massmördare och elände. Jag kopplade bort nyheterna och gick och dansade queermerengue igår och nu är jag som en ny människa. Jag går med tillförsikt mot helgens styrelsemöten. Hurra! dessutom ska vi bo på Af Chapman och lära känna varandra.
Wednesday, April 18, 2012
Jag blir så jävla illamående.
Dagen har börjat och slutat med en politisk upprördhet som heter duga. Frukostsamtalet var om våldtäktsmannen (den senaste i raden) som friats av hovrätten. Motiveringen löd i stil med att "det inte tillräckligt tydligt framgick varför hon inte gjorde motstånd". Den formuleringen får det att vända sig i magen på mig. Framgick det hur har visste att hon ville ha sex med honom? Har de ens hört talas om psykologiska försvarsmekanismer som att bli paralyserad? Finns många andra möjliga förklaringar men det har väl inte med förövarens skuld att göra?
Ronnie Sandahl tycker synd om den sexistiske näthataren som mött motstånd.
Medan Fanny är lite skeptisk Det står i en kommentar i hennes blogg är att han kan ju vara oskyldig. Alltså mannen i fråga argumenterar att någon hackat hans facebook. För att skriva en sån sak? Det låter så extremt otrovärdigt i mina öron.
Varför är alla så jävla rädda för att inte peka ut någon oskyldigt när det kommer till sexister/våldtäktsmän och liknande?! Den inställningen är ju inte konsekvent i andra fall. Ta Bjästafallet. Att måla ut tjejen som en lögnare och dålig människa på hörsägen gick bra, men att kalla en kille våldtäktsman efter en två eller tre våldtäkter det aktar sig i princip alla för.
Ärligt talat kan någon någonsin vara helt säker på något? Är det arrogant att tro att vi besitter sanningen? Kanske, men det är en filosofisk diskussion.
Vi har ett rättssystem som trots allt dömer folk till straff för ekobrott, stöld och annat. Men den här otroligt relativistiska bilden av sexualbrott och sexistiska kränkningar (och även våld i nära relationer) bygger upp en helt ny världsbild där ingenting någonsin är helt och hållet sant och absolut. Det är så jävla kränkande. hejdå.
Ronnie Sandahl tycker synd om den sexistiske näthataren som mött motstånd.
Medan Fanny är lite skeptisk Det står i en kommentar i hennes blogg är att han kan ju vara oskyldig. Alltså mannen i fråga argumenterar att någon hackat hans facebook. För att skriva en sån sak? Det låter så extremt otrovärdigt i mina öron.
Varför är alla så jävla rädda för att inte peka ut någon oskyldigt när det kommer till sexister/våldtäktsmän och liknande?! Den inställningen är ju inte konsekvent i andra fall. Ta Bjästafallet. Att måla ut tjejen som en lögnare och dålig människa på hörsägen gick bra, men att kalla en kille våldtäktsman efter en två eller tre våldtäkter det aktar sig i princip alla för.
Ärligt talat kan någon någonsin vara helt säker på något? Är det arrogant att tro att vi besitter sanningen? Kanske, men det är en filosofisk diskussion.
Vi har ett rättssystem som trots allt dömer folk till straff för ekobrott, stöld och annat. Men den här otroligt relativistiska bilden av sexualbrott och sexistiska kränkningar (och även våld i nära relationer) bygger upp en helt ny världsbild där ingenting någonsin är helt och hållet sant och absolut. Det är så jävla kränkande. hejdå.
Monday, April 16, 2012
konstnären i mig.
Saturday, April 14, 2012
facebook och finkänslighet.
Alltså det är något sjukt som händer med människor när relationsstatus ändras på facebook. Istället för att ringa och fråga om personen mår bra skriver vissa människor saker som "naaaw, shit gumman! Vad har hänt?!?!" och förväntar sig ett svar. På den hjärtekrossade personens wall. Inget konstigt alls. Vissa skriver typ "du kan alltid ringa om det är något" (istället för att själv konstatera att det "är något" och lyfta luren) Eller så skriver de såhär.
Högklackat!
Tittade just på högklackat på SVT. Det är alltså humor. Med bara kvinnor! (skapat av män)
beskrivning från SVT:
"Sketchserie som driver med klichébilden av hur kvinnor borde vara och använder humor för att driva med stereotyper."
Mycket porträttbilder på välsminkade kvinnor mellan sketcherna.
Två exempel:
1. en kvinna som blottar sig för en man. Han blir inte rädd, han börjar skratta och hon börjar gråta. Fattar ni? En man som har makt och sexuellt handlingsutrymme! HUMOR!!!!
2. en man och en kvinna som är på dejt, hon pratar om sin konst och han avbryter och klagar på hennes hårväxt (unibrow, som han säger). Alltså han bedömmer hennes kropp och går i från dejten. Alltså en man som objektifierar en kvinna och inte tycker att det får växa hår på kvinnor. HUMOR!!!!
Är det här verkligen att driva med stereotyper? Är det inte lite mer som att upprepa stereotyper och sen inte har något twist alls?
bekants vän på facebook: "Män som skriver manus och regisserar, kvinnor som agerar. Hej 50-tal."
edit: avsnitt 1 var inte fullt så meningslöst.
beskrivning från SVT:
"Sketchserie som driver med klichébilden av hur kvinnor borde vara och använder humor för att driva med stereotyper."
Mycket porträttbilder på välsminkade kvinnor mellan sketcherna.
Två exempel:
1. en kvinna som blottar sig för en man. Han blir inte rädd, han börjar skratta och hon börjar gråta. Fattar ni? En man som har makt och sexuellt handlingsutrymme! HUMOR!!!!
2. en man och en kvinna som är på dejt, hon pratar om sin konst och han avbryter och klagar på hennes hårväxt (unibrow, som han säger). Alltså han bedömmer hennes kropp och går i från dejten. Alltså en man som objektifierar en kvinna och inte tycker att det får växa hår på kvinnor. HUMOR!!!!
Är det här verkligen att driva med stereotyper? Är det inte lite mer som att upprepa stereotyper och sen inte har något twist alls?
bekants vän på facebook: "Män som skriver manus och regisserar, kvinnor som agerar. Hej 50-tal."
edit: avsnitt 1 var inte fullt så meningslöst.
Friday, April 13, 2012
höjdpunkterna.
R.I.P. Trayvon Martin
Jag kanske är sist på bollen men det är vansinnigt vad som hänt med Trayvon Martin. Det är en himla tur att modiga och arga människor säger ifrån mot maktens rasism och om zimmerman inte fälls kommer jag förmodligen gråta.
Och klassföraktet i att det är okej att skjuta människor i hoodies om de är svarta för mig osökt till anledningarna att keps inte är okej. Klassförakt, vi lär bara ungarna hur det funkar.
Och klassföraktet i att det är okej att skjuta människor i hoodies om de är svarta för mig osökt till anledningarna att keps inte är okej. Klassförakt, vi lär bara ungarna hur det funkar.
Thursday, April 12, 2012
Hurra! heja stockholm!
ungdomsmottagningarna i stockholm ska ha öppet på lördagar på prov! Heja hurra! Hoppas det gör nytta.
Wednesday, April 11, 2012
privatisera hit och privatisera dit
Tuesday, April 10, 2012
transfobi pt 2
Jag vet att det här var länge sen och att jag kan ses som långsint, men jag kommer att tänka på det varje gång jag hör Wollins namn. Människan som har en liten imaginär parad för tvåkönsmodellen på sin blogg och inte är rädd för att kränka människor i sin viktiga kamp. Jag tycker dessutom det här är relevant i relation till tyckare som menar att tvånssteriliseringar är viktiga för att "hur skulle det se ut om en man blev gravid?" (jag är i alla sammanhang allergisk mot det retoriska frågan "hur skulle det se ut?" det är inte ett argument för eller emot någonting).
Wollin tycker till om Ragnar, aka. mjölkmannen. Som för några år sen skulle testa om män kan amma
Vad Wollin vill är väldigt svårt att förstå, i relation till hur det skulle påverka henne. Alltså "fuck off ragnar" får det att låta som att det är hennes barn han tänkte amma, och så är inte fallet.
Hellre än att köra "live and let live" så länge ingen tar skada avskaffar hon alla rättigheter som kvinnokampen medfört. Det vill inte säga lite om hur viktig heteronormen är för henne. Jag får känslan av att bara tanken på att någon där ute går runt med kjol utan att vara född till biologisk kvinna ger Wollin mardrömmar om nätterna.
"Om obstinate Ragnar ska börja amma vill jag inte vara med längre."
Vem bad Wollin att "vara med"? Det är inte hennes barn vi snackar om. Hennes medverkan är inte önskvärd.
"Om jag lever i hundra år så kan jag inte komma på något så avtändande som en ammande karl."
Tillbaka till fenomenet från i torsdags när några översittare till människor tar sig rätten att sitta och kalla dansarna för motbjudande. Vad ger en människa rätten att döma ut någon på det viset? Varför skulle det vara viktigt att skriva i aftonbladet att hon inte tycker ragnar är sexig. Det finns en stor chans att Ragnar inte tycker Malin Wollin är det heller, men har man lite hyfs så behöver man inte meddela alla aftonbladets läsare det. Jag tror inte Ragnar svarade Wollin alls, vilket han nog gjorde rätt i.
Det här är en så fundamental del i barnuppfostran för mig. Om man inte har något snällt att säga kan man vara tyst ibland. Speciellt när det är saker som inte berör ens egen person.
Wollin tycker till om Ragnar, aka. mjölkmannen. Som för några år sen skulle testa om män kan amma
Vad Wollin vill är väldigt svårt att förstå, i relation till hur det skulle påverka henne. Alltså "fuck off ragnar" får det att låta som att det är hennes barn han tänkte amma, och så är inte fallet.
Hellre än att köra "live and let live" så länge ingen tar skada avskaffar hon alla rättigheter som kvinnokampen medfört. Det vill inte säga lite om hur viktig heteronormen är för henne. Jag får känslan av att bara tanken på att någon där ute går runt med kjol utan att vara född till biologisk kvinna ger Wollin mardrömmar om nätterna.
"Om obstinate Ragnar ska börja amma vill jag inte vara med längre."
Vem bad Wollin att "vara med"? Det är inte hennes barn vi snackar om. Hennes medverkan är inte önskvärd.
"Om jag lever i hundra år så kan jag inte komma på något så avtändande som en ammande karl."
Tillbaka till fenomenet från i torsdags när några översittare till människor tar sig rätten att sitta och kalla dansarna för motbjudande. Vad ger en människa rätten att döma ut någon på det viset? Varför skulle det vara viktigt att skriva i aftonbladet att hon inte tycker ragnar är sexig. Det finns en stor chans att Ragnar inte tycker Malin Wollin är det heller, men har man lite hyfs så behöver man inte meddela alla aftonbladets läsare det. Jag tror inte Ragnar svarade Wollin alls, vilket han nog gjorde rätt i.
Det här är en så fundamental del i barnuppfostran för mig. Om man inte har något snällt att säga kan man vara tyst ibland. Speciellt när det är saker som inte berör ens egen person.
HIV och informationsplikt
Hamnade på något vis på Fl**hback, internets bakgård. Och någon förfasar sig för att RFSL och RFSU är emot informationsplikten om HIV i smittskyddslagen. De önskar en massa människor HIV och för vidare fördomar om att det är ju bara vissa grupper som kan få HIV.
Jag vill säga det här en gång för alla: Det är inte för att inte allas hälsa är viktig. Det är inte för att HIV inte är en stor samhällsfråga.
Det är för att lagen utifrån ett HIV-preventivt synsätt är direkt skadligt eftersom människor tror att de inte behöver skydda sig, så länge ingen säger något.
Om Molgan har sex med en person som har fått HIV det senaste halvåret är det inte så troligt att den personen vet att den här HIV ännu. Däremot är det som störst risk för överföring då virusnivåerna är väldigt höga. När bromsmediciner sätts in sjuker virusnivåerna och risken för överföring blir mindre. Alltså, när Människor väl vet att de har HIV är inte då det är som viktigast att informera. Det är snarare när de inte vet att de har HIV som det hade varit som viktigast att veta det för att kunna skydda sig. Men att skydda sig måste alltid vara varje enskild persons ansvar oavsett om de är HIV-positiva eller inte.
Så när någon snorvalp på forumet önskar alla oss i RFSU och RFSL HIV tänker jag att de finns en stor kunskap om säkrare sex som vi gärna delar med oss av. Och jag önskar alla haters på FB ett liv med säkrare sex (för de som vill, det går fint att leva utan sex också). Vi är alla del av en och samma värld, det borde inte finnas något vi mot dem i HIV-prevention. Att argumentera mot lagen som den ser ut är inte för att vi vill att kidsen på FB ska få HIV för att vi inte bryr oss. Vi bryr oss givetvis och tror att det här är vad som är bäst för dem, oss, våra vänner, mammor, arbetskamrater, barn och barnbarn.
Ps. Att vi kritiseras för att smittskyddslagen strider mot mänskliga rättigheter är en annan indikation på att det kanske behöver ändras något. Att det fanns läkare på 80-talet som ville isolera alla HIV-positiva på gotland (skulle man också stänga gränserna tror ni?) säger något om synen på HIV som funnits. Attityderna i samhället må vara bättre idag, men stigmat runt HIV är långt ifrån försvunnet. Varför jag lyfter på hatten till de modiga människor som pratar om att leva med HIV i senaste Kom Ut.
Jag vill säga det här en gång för alla: Det är inte för att inte allas hälsa är viktig. Det är inte för att HIV inte är en stor samhällsfråga.
Det är för att lagen utifrån ett HIV-preventivt synsätt är direkt skadligt eftersom människor tror att de inte behöver skydda sig, så länge ingen säger något.
Om Molgan har sex med en person som har fått HIV det senaste halvåret är det inte så troligt att den personen vet att den här HIV ännu. Däremot är det som störst risk för överföring då virusnivåerna är väldigt höga. När bromsmediciner sätts in sjuker virusnivåerna och risken för överföring blir mindre. Alltså, när Människor väl vet att de har HIV är inte då det är som viktigast att informera. Det är snarare när de inte vet att de har HIV som det hade varit som viktigast att veta det för att kunna skydda sig. Men att skydda sig måste alltid vara varje enskild persons ansvar oavsett om de är HIV-positiva eller inte.
Så när någon snorvalp på forumet önskar alla oss i RFSU och RFSL HIV tänker jag att de finns en stor kunskap om säkrare sex som vi gärna delar med oss av. Och jag önskar alla haters på FB ett liv med säkrare sex (för de som vill, det går fint att leva utan sex också). Vi är alla del av en och samma värld, det borde inte finnas något vi mot dem i HIV-prevention. Att argumentera mot lagen som den ser ut är inte för att vi vill att kidsen på FB ska få HIV för att vi inte bryr oss. Vi bryr oss givetvis och tror att det här är vad som är bäst för dem, oss, våra vänner, mammor, arbetskamrater, barn och barnbarn.
Ps. Att vi kritiseras för att smittskyddslagen strider mot mänskliga rättigheter är en annan indikation på att det kanske behöver ändras något. Att det fanns läkare på 80-talet som ville isolera alla HIV-positiva på gotland (skulle man också stänga gränserna tror ni?) säger något om synen på HIV som funnits. Attityderna i samhället må vara bättre idag, men stigmat runt HIV är långt ifrån försvunnet. Varför jag lyfter på hatten till de modiga människor som pratar om att leva med HIV i senaste Kom Ut.
Monday, April 9, 2012
Kära idrottsförvaltningen/ Om att vara en bitterfitta
infogar sånt jag sysslar med på mina produktiva bitterfittedagar. Skickade detta 9 mars och har tröttnat på att vänta på ett vettigt svar. Om det nu inte är de som står till svars för det jag nämner tycker jag att de kan ha den goda smaken att vidarebefodra det till rätt instans.
Frågan skickades från sidan: http://www.stockholm.se/KulturFritid/Simma-och-trana/
----------------------
Kära Idrottsförvaltningen!
Jag heter Liv och tränar på era anläggningar sedan augusti förra året. På det stora hela har det fungerat bra men jag har några funderingar.
Jag brukar träna Switch, vilket är en himla rolig ny och modern träningsform. Något som inte är så nytt och modernt är att maskinerna har rosa inställningar för hur starka (svaga) kvinnor bör vara och blå inställningar för hur starka män ska vara. Jag förstår att det inte är ni som tillverkar maskinerna men jag tänker att klistermärken sällan är skrivet i sten. Kanske kan ni sätta ett klistermärke över de gamla i till exempel svart? I alla fall borde det gå att ha samma färg på alla siffror.
Ja, ni har ju inte byggt maskinerna men däremot har ni kartotek på gymmen där alla får lägga sitt träningskort. Där har ni av någon anledning kommit på att det är Praktiskt (?) att köna människor. Att kvinnor ska ha en färg och män en annan, på vissa ställen till och med olika kartotek. För att komma tillbaka till det jag skrev ovan så känns det inte så modernt. Jag undrar innerligt vad syftet är med detta.
Fick jag önska mig ännu en sak så skulle det vara att vissa gruppledare slutade prata om kalorier, bantning, mina lår och utgå från att alla tränar för att se ut på ett visst vis. Jag tränar för att må bra och önskar att utseendehetsen kunde minska så mycket som möjligt för allas trevnad.
Tragiskt att högdalshallen ska säljas, och att det var anledningen till att den renoverades. Naiv som jag är trodde jag att det kunde satsas på att rusta upp saker av andra motiv än privatiseringar.
Med vänlig hälsning/ Liv
----------------------
(Meddelandet skickades eftersom du valde att få en kopia skickad till dig)
Frågan skickades från sidan: http://www.stockholm.se/KulturFritid/Simma-och-trana/
----------------------
Kära Idrottsförvaltningen!
Jag heter Liv och tränar på era anläggningar sedan augusti förra året. På det stora hela har det fungerat bra men jag har några funderingar.
Jag brukar träna Switch, vilket är en himla rolig ny och modern träningsform. Något som inte är så nytt och modernt är att maskinerna har rosa inställningar för hur starka (svaga) kvinnor bör vara och blå inställningar för hur starka män ska vara. Jag förstår att det inte är ni som tillverkar maskinerna men jag tänker att klistermärken sällan är skrivet i sten. Kanske kan ni sätta ett klistermärke över de gamla i till exempel svart? I alla fall borde det gå att ha samma färg på alla siffror.
Ja, ni har ju inte byggt maskinerna men däremot har ni kartotek på gymmen där alla får lägga sitt träningskort. Där har ni av någon anledning kommit på att det är Praktiskt (?) att köna människor. Att kvinnor ska ha en färg och män en annan, på vissa ställen till och med olika kartotek. För att komma tillbaka till det jag skrev ovan så känns det inte så modernt. Jag undrar innerligt vad syftet är med detta.
Fick jag önska mig ännu en sak så skulle det vara att vissa gruppledare slutade prata om kalorier, bantning, mina lår och utgå från att alla tränar för att se ut på ett visst vis. Jag tränar för att må bra och önskar att utseendehetsen kunde minska så mycket som möjligt för allas trevnad.
Tragiskt att högdalshallen ska säljas, och att det var anledningen till att den renoverades. Naiv som jag är trodde jag att det kunde satsas på att rusta upp saker av andra motiv än privatiseringar.
Med vänlig hälsning/ Liv
----------------------
(Meddelandet skickades eftersom du valde att få en kopia skickad till dig)
superpower!
En av mina superkrafter är att jag inte blir imponerad av kändisar. Jag inbillar mig det i alla fall, mycket för att jag är uppvuxen i stockholm och folk är rätt kända här och var.
Men igår fick jag en overload när diverse fantastiska sk. kändisar stod utanför göta lejon och köade till nypremiären av jesus christ superstar. Det var lite fint faktiskt, jag gillar att se nya sidor av mig själv.
Gång nummer två var att titta på muppets show, kanske lite mindre oväntat. Sarah silverman var med bland annat. <3 Filmen fallerade bechdel-testet flera gånger om men jag älskade den verkligen. Mycket sång och dans från första minuten.
Men igår fick jag en overload när diverse fantastiska sk. kändisar stod utanför göta lejon och köade till nypremiären av jesus christ superstar. Det var lite fint faktiskt, jag gillar att se nya sidor av mig själv.
Gång nummer två var att titta på muppets show, kanske lite mindre oväntat. Sarah silverman var med bland annat. <3 Filmen fallerade bechdel-testet flera gånger om men jag älskade den verkligen. Mycket sång och dans från första minuten.
Friday, April 6, 2012
tips!
Jag har en slags idé om att göra klart b-kursen i genus som jag inte avslutat. Alltså är jag skyldig dem en uppsats. Här om dagen vaknade jag med en känsla av att jag vill skriva en diskursanalys av medias hantering av Caster Semenya och funderade lite. Sen kändes det så stort (jag vill ju dessutom helst göra en intervjustudie) så jag tänkte att jag kanske borde blogga om det. Sådär några år för sent. Men så hittade jag att trollhare redan skrivit allt som behöver sägas. Alltså borde alla läsa det!
en parantes är att när jag sysslar med något så inser jag alltid att jag borde kollat immanuels tankar i frågan först. Försöker lära mig det.
en parantes är att när jag sysslar med något så inser jag alltid att jag borde kollat immanuels tankar i frågan först. Försöker lära mig det.
transfobi och könsförvirring
Prolog: Jag och Peter sms'ar
- Vad ska du på för dans i morgon? För danceoken var väl på torsdag?
- Ja, idag är det på dansens hus med vogue och könsförvirring.
- ah, roligt! Är könsförvirring din bästa förvirring?
- Lätt att det är. vilken är din? Sinnesförvirring?
- Njae, det är inte så roligt när man drabbas själv. Allmän förvirring är rolig i stora folksamlingar.
Här om dagen var jag på en dansföreställning som heter Antigone sr/twenty looks or paris is burning at the judson church.
Det var roligt, den var jättelång och ett work in progress en hel del humor och inte mycket traditionella könsroller. Dans kan ju som andra anrika konstarter hamna i lite konservativa banor.
Det var alltså inte så klassiskt alls. Det störde många i publiken och det var riktigt många som inte stannade kvar under den två timmar långa föreställningen. Några som inte hade den goda smaken att helt enkelt visa sitt missnöje genom att smyga iväg var de som satt bakom oss. De viskpratade sig igenom hela föreställningen. De pratade om hur dåligt det var och att de inte alls hade förväntat sig det där. Allt var fel på något sätt. När dansarna mot slutet gör en långsam dans som kan ses som sensuell höll människorna bakom mig på att gå i taket. En satt på fullt allvar och pratade om hur "motbjudande" det var och att "det är nästan så jag byter läggning". Jag tolkar det som att den kom av sig i sitt heterosexuella varande då dansarna, som är män, hade ett könssuttryck som inte var stereotypt. De hade kläder, accessoarer, ett sätt att röra sig som inte är typiskt maskulint.
Jag blir såklart arg när publiken inte klarar att visa respekt för publiken och dansarna och sitter och pratar genom föreställningen. Men mest blir jag arg för att de stenhårda normerna för hur män och kvinnor får vara är långt ifrån harmlösa. Det påverkar så många på ett så tvingande sätt.
Är deras kommentarer om de "motbjudande dansarna" inte lite samma sak som när en bekant blev vräkt med en motivering innehållande "du kan ju inte gå runt här med kjol förstår du väl". Det är tydligen sånt en förväntas förstå. I ett demokratiskt samhälle ska människor inte ha rätt att klä sig som de vill.
- Vad ska du på för dans i morgon? För danceoken var väl på torsdag?
- Ja, idag är det på dansens hus med vogue och könsförvirring.
- ah, roligt! Är könsförvirring din bästa förvirring?
- Lätt att det är. vilken är din? Sinnesförvirring?
- Njae, det är inte så roligt när man drabbas själv. Allmän förvirring är rolig i stora folksamlingar.
Här om dagen var jag på en dansföreställning som heter Antigone sr/twenty looks or paris is burning at the judson church.
Det var roligt, den var jättelång och ett work in progress en hel del humor och inte mycket traditionella könsroller. Dans kan ju som andra anrika konstarter hamna i lite konservativa banor.
Det var alltså inte så klassiskt alls. Det störde många i publiken och det var riktigt många som inte stannade kvar under den två timmar långa föreställningen. Några som inte hade den goda smaken att helt enkelt visa sitt missnöje genom att smyga iväg var de som satt bakom oss. De viskpratade sig igenom hela föreställningen. De pratade om hur dåligt det var och att de inte alls hade förväntat sig det där. Allt var fel på något sätt. När dansarna mot slutet gör en långsam dans som kan ses som sensuell höll människorna bakom mig på att gå i taket. En satt på fullt allvar och pratade om hur "motbjudande" det var och att "det är nästan så jag byter läggning". Jag tolkar det som att den kom av sig i sitt heterosexuella varande då dansarna, som är män, hade ett könssuttryck som inte var stereotypt. De hade kläder, accessoarer, ett sätt att röra sig som inte är typiskt maskulint.
Jag blir såklart arg när publiken inte klarar att visa respekt för publiken och dansarna och sitter och pratar genom föreställningen. Men mest blir jag arg för att de stenhårda normerna för hur män och kvinnor får vara är långt ifrån harmlösa. Det påverkar så många på ett så tvingande sätt.
Är deras kommentarer om de "motbjudande dansarna" inte lite samma sak som när en bekant blev vräkt med en motivering innehållande "du kan ju inte gå runt här med kjol förstår du väl". Det är tydligen sånt en förväntas förstå. I ett demokratiskt samhälle ska människor inte ha rätt att klä sig som de vill.
Thursday, April 5, 2012
Internaliserat förtryck.
Den senaste tiden har mina tankar kretsat mycket kring internaliserat förtryck. Jag battlar som tusan med det, precis som många andra. Frukostens diskussion kretsade kring det temat på många sätt. Bland annat om kvinnor som försvarar män i sin närhet när de sysslar/sysslat med våldtäkt eller partnervåld. Om en är uppfostrad till att klandra sig själv är det nära till hands att förvänta sig det av någon annan också. Både män och kvinnor har oftare lättare att identidiera sig med män än med kvinnor. Män anses som normen och som att deras beteende, sätt att fungera och handlingar är det "rätta". Både män och kvinnor tenderar tenderar att ifrågasätta kvinnor mer än män. Alltså "sa hon nej tillräckligt högt??" om någon som inte uppfostrats att ta sig ton istället för "varför märkte han inte att hon inte ville?".
läste nyligen den här krönikan som på ett bra sätt beskriver känslan av skuld skam och nedsmutsningen. Att det är offret som lever med stigmat, olika stort beroende på vad som helst men det är ofta där det landar.
Som av en händelse handlar kriminalserien jag tittar på ikväll om utsatta kvinnor.(jag ser i princip vilka klassiska kriminalserier som helst men har slutat se navy cis eftersom det med råge överskride min sexistiska skämt-gräns. Ungefär samma hög som 2½ men ligger den i.) två parallella historier utspelar sig; Den ena visar med önskvärd tydlighet hur psykisk misshandel kan skada en människa. Kortfattat.
Den andra handlar om en kvinna som är utsatt för en stalker men han blir tagen med hennes hjälp. Slutorden är ett citat av någon klok människa om att en kvinna måste lära sig att försvara sig. Det låter fett normigt när jag beskriver det men jag var rörd vill jag lova.
Givetvis finns övergrepp och partnervåld i andra relationer än heterosexuella och även då ses många gånger män och kvinnors roll med samma patriarkala norm-glasögon. Du ses som kille i bemärkelsen att kroppen är ständigt sexuellt tillgänglig, och som tjej i bemärkelsen att det är du som ska bli förförd.
Chamberland pratar lite om det i sin välskrivna artikel i ottar.
tex: "Du ses som kille i bemärkelsen att kroppen är ständigt sexuellt tillgänglig, och som tjej i bemärkelsen att det är du som ska bli förförd." Och det påminner min ännu en gång hur viktigt det är att arbeta emot normer som dikterar människors sexuella handlingsutrymme.
Jag har andra viktiga exempel på internaliserat förtryck. återkommer!
läste nyligen den här krönikan som på ett bra sätt beskriver känslan av skuld skam och nedsmutsningen. Att det är offret som lever med stigmat, olika stort beroende på vad som helst men det är ofta där det landar.
Som av en händelse handlar kriminalserien jag tittar på ikväll om utsatta kvinnor.(jag ser i princip vilka klassiska kriminalserier som helst men har slutat se navy cis eftersom det med råge överskride min sexistiska skämt-gräns. Ungefär samma hög som 2½ men ligger den i.) två parallella historier utspelar sig; Den ena visar med önskvärd tydlighet hur psykisk misshandel kan skada en människa. Kortfattat.
Den andra handlar om en kvinna som är utsatt för en stalker men han blir tagen med hennes hjälp. Slutorden är ett citat av någon klok människa om att en kvinna måste lära sig att försvara sig. Det låter fett normigt när jag beskriver det men jag var rörd vill jag lova.
Givetvis finns övergrepp och partnervåld i andra relationer än heterosexuella och även då ses många gånger män och kvinnors roll med samma patriarkala norm-glasögon. Du ses som kille i bemärkelsen att kroppen är ständigt sexuellt tillgänglig, och som tjej i bemärkelsen att det är du som ska bli förförd.
Chamberland pratar lite om det i sin välskrivna artikel i ottar.
tex: "Du ses som kille i bemärkelsen att kroppen är ständigt sexuellt tillgänglig, och som tjej i bemärkelsen att det är du som ska bli förförd." Och det påminner min ännu en gång hur viktigt det är att arbeta emot normer som dikterar människors sexuella handlingsutrymme.
Jag har andra viktiga exempel på internaliserat förtryck. återkommer!
fy fan vad bra!
Ibland känns det bara så: Fy fan vad bra. Just nu ensam hemma, påsklov och ledig hur länge som helst. Ligger i soffan och ser kriminalserier med en kopp té och en känsla av total lycka. och sen kommer vännerna hem och sover här, också bäst!
Var och dansade dance-oke med Sqfett, ett queert initiativ för att svettas i grupp med minsta möjliga förtryckande strukturer. Jag var i himmelriket verkligen.
Var och dansade dance-oke med Sqfett, ett queert initiativ för att svettas i grupp med minsta möjliga förtryckande strukturer. Jag var i himmelriket verkligen.
tweens unite!
Visste ni att det finns ett globalt nätverk av tweens som gör samma grejer och använder ett mystiskt språk som vi äldre inte förstår? Mycket spännande faktiskt, vi hade föreläsning om ungdomar och ungdomskultur här om dagen i skolan. Sjukt spännande, och det har fått mig att få upp ögonen för de underliga sakerna som händer till exempel på facebook hos kidsen. Det underligaste var när en 13åring på min vänlista gillade methadone man and buprenorphine babe. Då blev jag helt förvirrad.
Wednesday, April 4, 2012
eldsjälspokalen
Även RFSU delar ut priser såhär i början av året.
Priset tilldelades Cecilia Dhejne för hennes arbete för transpersoners rättigheter!
Hurra! hurra! hurra! hurra!
intervju
Priset tilldelades Cecilia Dhejne för hennes arbete för transpersoners rättigheter!
Hurra! hurra! hurra! hurra!
intervju
Monday, April 2, 2012
SVT.se debatterar vidare
Den feministiska debatten på svt.se får fortsätta, nu när Tolgfors har avgått till sist. Jag tänkte egentligen inte säga så mycket om det här inlägget. Men det väcker en tanke jag haft med mig länge. Alltså reclaim the name: Bitterfittan, som Maria Svelands kraftfulla skapelse och inte ännu ett sätt att vara nedsättande mot kvinnor genom att använda deras kön.
Jag hör unga killar säga Bitterfitta om någon som är sur. Det blir lite som det klassiska surfitta, och inte alls som ett feministiskt frö ur Maria Svelands bok med samma namn. Ett budskap jag utläser ur boken är att om en ses som bitter för att en understryker/ogillar orättvisor och maktobalanser... ja då är det kanske inget fel att vara en bitterfitta? Och hur ska en inte bli en smula arg/ledsen/irriterad i ett samhälle som förtrycker så många?
Jag tänker mig att jag är en bitterfitta på det viset att jag ifrågasätter rasism, sexism, transfobi och liknande istället för att skratta med och hålla uppe den goda stämningen. I det är jag glad att jag har likasinnade vänner. Vi fortsätter att hålla bitterfittefanan högt.
ps. Jag kan inte hålla mig från att kommentera artikeln:
1. bra rutet. Dagens feminism(er) är bred och handlar INTE bara om kroppsbehåring.
2. Så länge det väcks så starka normativa reaktioner mot kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar så tycker jag det är rimligt att vi behöver diskutera kroppshår. Men inte enbart.
så bra som det blir.
Det här är en förebild att ha i huvudet när det känns läskigt. Det är på riktigt så bra att jag rös när jag såg den först.
känslan i kroppen
känns som att jag är bakis, skakar lite i kroppen, säger fel ord och känner mig helt jävla underlig. Jag är inte sjuk och har inte druckit alkohol eller kaffe så det måste vara kongressen som går ur kroppen. Nåja, det var det allt värt.
Snart påsk och SL passar på att sno var kommunikation till närmsta städer. Alltså sitter vi här in limbo, och jag misstänker att alla som tänk hälsa på inte kommer göra det när det blir så krångligt.
dessutom luktar jag svett och idag ska jag äntligen får duscha för första gången på en vecka. tjo! ikväll blir det duschparty!!
Snart påsk och SL passar på att sno var kommunikation till närmsta städer. Alltså sitter vi här in limbo, och jag misstänker att alla som tänk hälsa på inte kommer göra det när det blir så krångligt.
dessutom luktar jag svett och idag ska jag äntligen får duscha för första gången på en vecka. tjo! ikväll blir det duschparty!!
Sunday, April 1, 2012
Sammanfattning av kongressen
Egentligen är det omöjligt att sammanfatta kongressen. Dessutom missade jag en massa pga. jobb. Blev ju tillfrågad att kandidera sent och kunde inte byta bort mitt jobbpass. Hur som helst blev valberedningens förslag om ny förbundsstyrelse framröstad av en enig kongress. Jag kommer alltså sitta som ledamot i RFSL ungdoms förbundsstyrelse det närmsta året. Vill bara get to work! Ser fram emot det och tror jag kommer få väldigt nyttiga erfarenheter.
Och så alla trevliga människor, velvet, sömnbristen, lysrör, ordningsfrågor och videohälsningar. Tycker det är grymt att Sáminourra fått RFSL ungdompriset! grattis till det!
Och så alla trevliga människor, velvet, sömnbristen, lysrör, ordningsfrågor och videohälsningar. Tycker det är grymt att Sáminourra fått RFSL ungdompriset! grattis till det!
Subscribe to:
Posts (Atom)