orka vara rädd för lite ansvar?

Eller egentligen är ansvar såklart jätteläskigt. Det är mänskligt att tycka att det är skrämmande men det är ändå inte okej att frånsäga sig det. Vi har en himla massa ansvar. Till exempel för våra medmänniskor, enligt min livsåskådning.

Så när folk blir upprörda för att feminismen skulle tycka att alla män har ett ansvar att bete sig snällt och solidariskt blir jag lite trött. Om en beter sig schysst är det väl inget att gnälla över? Och om en beter sig sexistiskt så får en väl ta ansvar för det?



Nu tror jag inte så många övertygade anti-feminister läser min blogg men för att ta ett annat exempel så tycker jag att vuxna har ett ansvar för att barn mår bra och inte blir illa behandlade. Alla barn förtjänar att ha ett tryggt liv utan våld. Så ja, alla vuxna har ett ansvar att se och uppmärksamma om ett barn utsätts för till exempel hot. våld och trakasserier. Oavsett om det är av föräldrar, klasskamrater eller grannen.


heavy shit, jag vet.
Men våga se!