Monday, January 28, 2013

Den fastspända flickan / att våga tro på unga

En kommentar till P1s dokumentär på hemsidan:

"Inför programmet på söndag tänker jag mycket på likheter mellan Dr Ola Gefver och Dr Peter Teleborian..."

Det är en slående likhet, maktmissbruket är totalt. Om Nora inte håller med honom är det för att hon är sjuk. Om någon annan inte håller med honom så är det för att hennes sjukdom manipulerat dem. Om så hela världen skulle tycka att Gefvert har fel så är de alla manipulerade av hennes sjukdom.

stjärnstopp.

Men hur kommer det sig att ingen runt om kring reagerat? Hur kan personalen på hennes boende försöka framställa Nora som icke trovärdig för polisen. Är det inte upp till polisen att avgöra någons trovärdighet? (Och även polisen har ju brustit grovt i att ta henne på allvar.)

Igen har reagerat för att människor har svårt att tro på unga. 
Framförallt unga med psykosociala problem, bokstavskombinationer, problem att uttrycka sig mm.
Vårt samhälle är konstruerat efter att unga är okej så länge de beter sig som vuxna. Så länge de kan uttrycka sig som vuxna så är det okej. Men att i sanning vara ung ses som en karaktärsbrist.

Det handlar också mycket om den vidriga synen på (kvinnors) sexualitet som alldeles för många visar prov på. Horan och madonnan spökar som vanligt.

Men för att börja i synen på unga. Jag har själv sett liknande. Jag har varit i situationer där vuxna vägrar tro på ungdomar för att de är stökiga, de har ljugit om saker tidigare, de svär osv. Helt ovidkommande för hur troligt det är att en skulle bli utsatt för brott. Men ändå väger människor in sådant.
För att vara ett troligt brottsoffer ska en inte ha några problem. Alltså är ungdomarna på hvb-hem diskvalificerade redan från början (trots att det statistiskt förmodligen är mer utsatta än många andra). Just det här hvb-hemmet har enligt uppgift haft andra övergrepp som  de inte tagit på allvar. Det är så jävla hemskt, och det är just så det inte får gå till.
Vi, samhället, måste verkligen skydda de här ungdomarna vi kan inte fortsätta svika dem gång på gång. De har tillräckligt mycket skit med sig.

"Nora" får hjälp av en journalist, som hennes mamma kontaktar men hon är även en otroligt verbal person. Hon har spelat in sig själv sen hon var ung och formulerar sig mycket bättre än de flesta andra i hennes ålder skulle jag gissa. Så om en fiktiv "Nora" råkat ut för exakt samma orättvisor men hanterar det genom att kalla Gefvert för kuksugare, hur skulle det gå för henne? Hur går det för barnen som har föräldrar som kallar behandlande läkare kuksugare istället för att ringa till radio?
Vem ska rädda alla andra unga som råkar ut för liknande orättvisor? Jag blir ledsen och orolig men framför allt beslutsam. Jag vill inte vara en del av problemet, jag vill vara en del av lösningen.
Vi behöver hjälpa barn och unga att berätta. Vi behöver lyssna och stötta. Framförallt komma ihåg att inte alla är så välformulerade. Det kan vara en process att berätta något, och när det inte kommer i paketform i P1 så måste vi alla hjälpas åt att hitta berättelserna om maktmissbruk och orättvisor.


Nu slår jag in några öppna dörrar:
- det är inte okej att en psykolog spekulerar om huruvida det är sant att Nora blivit våldtagen
- det är inte okej att personalen på hvb-hemmet tar hennes dörr när Nora är livrädd
- det är inte okej att hvb-hemmet generellt försummar ungdomarnas säkerhet i sån utsträckning
- det är inte okej att polisen skiter i att utreda (förmodligen för att det gäller en sk. trasig flicka)
- det är inte okej att inte lyssna på sin klient, det är A och O, även om en inte alltid kan ge klienten allt den önskar

No comments: