Ibland så känns det lite såhär:
Jag är snart trettio. Jag har än så länge vänner som bjuder mig på fest, som jag inte går på. Jag ser på körslaget istället, och hejar på Dogge. Undrar om febern är kvar och när jag ska ta tag i städningen eller gitarrspelandet. Alltså känslan av handfallenhet som kom med dunderförkylningen har inte släppt. Anmäler mig till bokcirkel på tisdag och är nära på att börja maila andra viktigheter. Inser att det ser konstigt ut att maila folk på en lördagkväll. Återgår till körslaget. Funderar på bostadsförmedlingen, loggar in varje dag sen jag vet inte hur många månader. Hittar en i ett fristående hus vid tullingesjön. Tänker på att jag vill odla potatis och bo på landet. Det är inflyttning i december och en betalar värme själv ovanpå kallhyran. Jag kan såklart se nackdelarna. Sen tänker jag såklart hur allt det här är dimridåer för att jag inte kan hantera de stora frågorna och att livet är så hemskt. Jag tänker på de mindre sakerna. Jag kan inte helt sluta tänka på jobbet men har i alla fall träffat folk i helgen.
Har också njutit av en tom lägenhet i helgen men det är astråkigt att sova själv. Sova som är så kul.
No comments:
Post a Comment