Det här när en har världens sämsta dag. Jag vet inte ens om jag uppskattar min förmåga att bita ihop. Alltså jag undrar om jag skulle må bättre om jag la mig på marken och skrek och slog omkring mig. Men jag får uppskatta mina kompetenser också. Det finns mer än en poäng i att inte få utbrott.
Signalfel i tåget om pricken över i'et, vilket iofs gjorde att jag tog en taxi och fick ha ett trevligt samtal med chauffören vilket gjorde min dag något bättre. finns många trevliga taxichaufförer, allra bäst är de på natten. På helgnatten är taxichaffisarna de enda som det går att prata med. De är nyktra och lugna, det gillar jag.
Just nu på tv: miffo-tv
och att massa tv-serier snart har säsongspremiär
fast jag undrar om jag inte tappat bort livsgnistan i förkylningen. Måste pigga på mig och testa igen. Inspirationen och de storartade visionerna. Ja!
No comments:
Post a Comment