GRRR

JAG FATTAR INTE VARFÖR JAG BETALAR SÅ LITE SKATT!?
ANTINGEN PGA JOBBSKATTEAVDRAG = SKITDÅLIGT.
ELLER NÅGON DRAR FÖR LITE SKATT = OCKSÅ DÅLIGT

ska jag också få testa på en skattesmäll alltså?

vithetsprivillegier och körslaget

Jag tittar i vanlig ordning på körslaget en lördagfrukost som denna. Så jävla bra är det.  Men såklart finns smolk i bägaren som i vanlig ordning stavas sköna killar. 

Wille craaford väljer sin egen låt "tre gringos" som handlar om hur han och hans vitingkompisar åker blå linjen "jättelångt ut" och tittar på konstiga människor i konstiga kläder "i djungeln, i djungeln, i förortsdjungeln". 

Programledaren frågar inte vad låten betyder ens när Wille själv påstår att den är bra för att den är så mångbottnad. Inte ett ord om vad fan han sjunger egentligen. 

Däremot får han i efterhand säga "förut var vi ju tre kompisar... men nu är vi tjugo gringos"

och understryker i den meningen att alla i kören ska tillhöra en viss vithet och gentrifierat område som kan göra studiebesök "i förortsdjungeln".

Ingen säger "stopp och belägg låter inte det där lite rasistiskt?" men jag hoppas på några kommentarer i efterhand. Och att han blir utröstad med besked. 

meep

Jag har haft två supertoppenbra kvällar i rad och hoppas innerligt att lördagen kan leva upp till samma standard. Med tanke på att pendeln är avstängd så tänker jag mig en helg strandad i flempan :D

BILDTEXT: EN BIL

angående körslaget.

jag hejar på alla.
jag vill oftast heja på alla.
det får en göra när en är vuxen.
det och äta glass till frukost.

Dogge har jag gillat för länge för att inte mysa när team botkyrka sjunger.
Anna books version av ain't that just the way får mig att smälta plus att hon är skön!
Huddinge är jag obligated att heja på!

MEN när det kommer en peppig och queer person som HAR MED TECKENSPRÅK I SIN KÖR så är det ingen överdrift att jag smälter. Det är så mycket med Team Rickard som jag gillar.

Edit: Jag hejar så himla INTE på wille crafoord, inte i körslaget. inte i hans liv, inte alls faktiskt.

som det kan gå

Ibland så känns det lite såhär:
Jag är snart trettio. Jag har än så länge vänner som bjuder mig på fest, som jag inte går på. Jag ser på körslaget istället, och hejar på Dogge. Undrar om febern är kvar och när jag ska ta tag i städningen eller gitarrspelandet. Alltså känslan av handfallenhet som kom med dunderförkylningen har inte släppt. Anmäler mig till bokcirkel på tisdag och är nära på att börja maila andra viktigheter. Inser att det ser konstigt ut att maila folk på en lördagkväll. Återgår till körslaget. Funderar på bostadsförmedlingen, loggar in varje dag sen jag vet inte hur många månader. Hittar en i ett fristående hus vid tullingesjön. Tänker på att jag vill odla potatis och bo på landet. Det är inflyttning i december och en betalar värme själv ovanpå kallhyran. Jag kan såklart se nackdelarna. Sen tänker jag såklart hur allt det här är dimridåer för att jag inte kan hantera de stora frågorna och att livet är så hemskt. Jag tänker på de mindre sakerna. Jag kan inte helt sluta tänka på jobbet men har i alla fall träffat folk i helgen.
Har också njutit av en tom lägenhet i helgen men det är astråkigt att sova själv. Sova som är så kul.

fredagkväll

Frihetskänslan i att ha en hel helg att göra vad som helst! Det känns som något en ofta kan enas kring. Jag gillar dessutom om att prata om det. Precis som att jag gillar att prata om vädret. Vad tror en det ska bli för väder, vad har det varit för väder, vad tycker vi om vädret (och vilken fin sommar vi hade!!).
Jag vet inte om jag blivit gammal eller präktig eller tråkig. Jag vet verkligen inte men är rätt nöjd.

Helg i alla fall. Min plan är att låtsas vara frisk så jag kan träna. Det kan förstås slå tillbaka, men jag är så less på att vara sjuk och missa saker. Alltså blir det lite styrketräning i morgon fast jag var nära på att bli akut-hundvakt. Inte helt bekväm med tanken så det var väl bäst att det blev som det blev.



Lägenhetsledandet leder till OCD. Det går inte att inte tänka på det. Det är en del av systemet. Fast jag har nog både en och två slängar av OCD på alla möjliga områden.

frågan är

När både huddinge och botkyrka är med i körslaget, vem hejar en på?
Jag har ju skorna i huddinge och tandläkaren i botkyrka, men nog känner jag mig som att jag tillhör båda. Men vi ska ju flytta inom ett år så då blir det kanske ny identitet.

lalalala

Det här när en har världens sämsta dag. Jag vet inte ens om jag uppskattar min förmåga att bita ihop. Alltså jag undrar om jag skulle må bättre om jag la mig på marken och skrek och slog omkring mig. Men jag får uppskatta mina kompetenser också. Det finns mer än en poäng i att inte få utbrott.

Signalfel i tåget om pricken över i'et, vilket iofs gjorde att jag tog en taxi och fick ha ett trevligt samtal med chauffören vilket gjorde min dag något bättre. finns många trevliga taxichaufförer, allra bäst är de på natten. På helgnatten är taxichaffisarna de enda som det går att prata med. De är nyktra och lugna, det gillar jag.

Just nu på tv: miffo-tv
och att massa tv-serier snart har säsongspremiär

fast jag undrar om jag inte tappat bort livsgnistan i förkylningen. Måste pigga på mig och testa igen. Inspirationen och de storartade visionerna. Ja!

redo för hösten!

Har invigt hösten med första rediga förkylningen. Däckad i soffan med mycket film och tv-serier med andra ord. Mår i alla fall bättre så det blir jobb i morgon med. hepp! Och lägenhetsvisning på tisdag. Jag gör ju inget annat än att gå på visningar känns det som, trist när det är så fruktlöst.

Andra saker som gör mig redo för hösten:

- Har prickat in massa kurser som jag är sugen på i höst (helgkurser och dyl. alltså, jag kommer inte läsa någon universitetskurs i höst!)

- snowjoggers! Jag har köpt snowjoggers!

- skaffat en termos som jag kan dricka té ur på väg till jobbet kalla höst morgonar. Har ändå en halvtimme på pendeln nu för tiden så man hinner äta frukost både en och två gånger om så krävs. 

Nu fattas bara lite klarhet i var jag ska bo och hur allting ska bli. Det kommer!