om alltings genusaspekt

Det oundvikliga. Här kommer en genusanalys igen (en av mina tidigare, var kanske 13?). Jag läser ibland lite tonårsbloggare för att förstå dagens ungdom (fast peter säger att jag gillar dem på riktigt) och då kanske ni tänker att det är skitlätt att göra en genusanalys av bloggandet. Det finns inte många saker som ältas så mycket som "bloggerskor"* och hur framgångsrika är fast de är tjejer.

Just den här personen, läs om ni vill, är intressant på många sätt men det är alltså bara ett kort stycke taget ur sitt sammanhang jag ska diskutera. Alltså fenomenet, inte hur just hon menade. Hon skriver om svunna tider och fina minnen:
"Kommer ihåg att jag hånglade med en kille som jag tyckte var skitsnygg den kvällen ^^ I örebro. Har mycket fina minnen från den helgen!"

Kanske hänger den första och andra meningen inte ihop, men som det låter för mig är det grymt att det finns en kille som tycker hon är skitsnygg. På andra håll sitter en miljard(liten överdrift) killar och bedömer hennes knullbarhet, samt tidigare sexpartners skriver på internet om hur hon är. kropp kropp kropp, hoppas verkligen att hon fått med sig uppskattning för andra saker under sin uppväxt. Nåja, jag menar inte att psykologisera henne som individ egentligen jag tänker bara på hur svårt det är att inte bli hjärntvättad och självdestruktivt ytlig i ett sånt här samhälle.

Alltså: När jag gick i sjuan eller åttan började det bli jävligt inne att chatta. chatta chatrooms liksom, företrädesvis på aftonbladet som hade roliga namn på rummen. Hissen, gymmet osv. (fattar ni? Som riktiga RUM, någon var nog från göteborg). Där hängde jag och där hängde mina kompisar. Vissa var modiga och stämde träff med sina internetragg (för det var ENBART det vi använde chattarna till, det fanns absolut inte på världskartan att börja chatta med en annan tjej).
När mina två klasskamrater en gång stämt träff med två grabbar från nätet minns jag hur nervösa de var. Jag minns inte hur de uttryckte det men jag uppfattade det som att de var nervösa att killarna inte skulle tycka de var snygga. Alltså träffa en total främling som vänder innan man sagt ett ord blir det ultimata förolämpningen, fastän det skulle säga mer om dem.
Det slog mig att killarna (den ena hette Jerry, minns jag) kanske också satt hemma och tänkte så "tänk om vi inte tycker tjejerna är tillräckligt snygga". Hur jag fick den ingivelsen är kanske utifrån hur det lät på killarna i min klass/omgivning osv. Det behöver ju inte vara sant i det specifika fallet men jag tror generellt tonårskillar mer sällan tänker "tänk om den inte tycker jag är snygg". Jag tänkte, där i mina tidiga tonår, att fy fan vad orättvist att det är olika för tjejer och killar.

Hanna Fridén har startat initiativet You go guy! För att uppmärksamma hur sjukt det är.


* Det vänder sig i magen när folk böjer ord i femininum utan någon som helst anledning. Senast idag hörde jag ordet "läsarinnor" och kräktes i munnen. Inte ens läsa kan vi göra som riktiga människor. Nej, vi är läsarinnor som tjejläser och tjejsamlar.