Friday, May 11, 2012

våldtäkt och ansvar

Det har sagts för många gånger utan förändring. Kvinnor som blir utsatta för sexuella övergrepp ses som problemet i frågan, medan man aldrig eller sällan problematiserar vad män och killar kan göra annorlunda. Vårt samhälle lär tjejer som blir offer för våldtäkt ett obegränsat självhat. Jag var på gränsen till kräkfärdig under stora delar av dokumentären. Det här är vår verklighet. Det är inte isolerade fall.

Igår såg jag dokument inifrån och jag tycker att ni också borde göra det.

Jag tänker på alla män som kränkt mig och som kränkt mina vänner. Jag tänker på hur vansinnigt många kvinnor jag känner som blivit våldtagna. Jag tänker att jag förmodligen känner mycket fler som väljer att inte prata om det (av ovanstående anledningar). Jag tycker Sara i inslaget är så sjukt modig som är med i tv, precis som tjejerna i Bjästa, men önskar att de slapp gå igenom det stålbadet.
På samma sätt som jag vill att våldtäkter ska bli anmälda men inte med gott samvete kan på ett övertygande sätt säga till någon i situationen att det är värt det. Är det värt trakasserierna och ifrågasättande kommentarer och rykten om ens karaktär. För alla är det kanske inte är värt det? Men politiskt är det så otroligt viktigt att det finns siffror på det, att folk anmäler. Men varför skulle en våga detnär en förkrossande majoritet blir nedlagda direkt, sjukt få blir dömda. Att sitta och vittna när Leif Silbersky ifrågasätter att man som 14årig tjej blir kallad för hora i skolan, med logiken "ingen rök utan eld". Där visar han att han inte träffat mänskligheten eller varit tjej i tonåren.


Flera gånger i dokumentären visas ett klipp av en kille med hånflin som säger "jag vet en som säger att den blivit utsatt. MEN MAN VET JU INTE OM DET ÄR SANT" och fortsätter resonera att hon nog vill ha uppmärksamhet. Hoppas den människan jobbar så jämt. Exempel på vardagliga konversationer:
- jo alltså, min kompis skulle komma om typ 10 minuter MEN MAN VET JU INTE OM DET .ÄR SANT
- molgan bor på gatan där borta säger han MEN MAN VET JU INTE OM DET ÄR SANT.
- läraren sa att vi ska ha prov nästa vecka MEN MAN VET JU INTE OM DET ÄR SANT.
- molgan sa att hans telefon blev snodd MEN MAN VET JU INTE OM DET ÄR SANT.
- hörde att DIF vann igår MEN MAN VET JU INTE OM DET ÄR SANT.
- lady gagas nya singel skulle komma nästa vecka sa molgan. MEN MAN VET JU INTE OM DET ÄR SANT. han kanske bara säger så för att få uppmärksamhet.

Med skillnaden att få uppmärksamhet för att vara offer för sexualbrott är så otroligt laddat med skuld och skam att jag inte kan föreställa mig personen som frivilligt går igenom allt det. Att han i klippet och många med honom har den där inställningen är så svindlande empatilöst, kan man då inte alls sätta sig in i hur det lär vara att få höra att man är en hora regelbundet och att alla i ens närhet spekulerar i ens kropp och sexualitet samt skuldbelägger och ifrågasätter dig? Varför tror man att någon annan skulle resonera så om man själv inte gör det?

För att återgå till självhatet kvinnor förväntas känna levereras det ofta i goda förebyggande råd, något som framkom i dokument inifrån typ: spring därifrån, man kan ju inte bara stanna kvar, man kan ju bara inte bli full bland folk om man inte känner alla osv. "det finns faktiskt så mycket en tjej kan göra" säger en ungdom och jag får ont i magen. Att vara kär i någon talar emot en och massa andra saker också. som vanligt får vi tjejer välja mellan hora och madonna. För att vi ska klassas som horor krävs väldigt lite, klädsel, attityd, vem vi pratar med eller tidigare valt att ha sex med (eller för den delen vad vi tidigare blivit utsatta för).
Logiken brister såklart totalt. Att ha en kort kjol är inget vaccin mot våldtäkt. I ett samhälle där rättsysstemet säger att det är rätt okej att våldta kvinnor som "dansar och ler" "tidigare haft sexuella relationer med flera partners" eller hade en viss färg på trosorna är det snarare tvärtom. Att förövarna tänker att det är mer okej. Alltså är man snarare mer utsatt om man kategoriseras som hora. Och det gör vi, nästan alla kvinnor någon gång.
(Maria Sveland vann ikarospriset för det hon har att säga om det. LYSSNA!)

(Här brukar jag uppmana folk till tankeexprimentet tänk att någon du verkligen inte tycker om också kan bli våldtagen. Skulle du tro på det? Varför inte? vad krävs för att samhället ska tro på våldtäkten som verklighet? Varför är mångas ryggmärgsreflex att en person med vad de tycker är dåliga karaktärsdrag inte möjlig att våldta? )

Sex måste sluta vara något som män gör och kvinnor blir utsatta för.
Kvinnans kropp måste sluta vara ett slagfält och bli hennes att disponera.
Jag hoppas att normer kring aktiv-passiv kan luckras upp och alla kan möta sina sexpartners föresättningslöst och ta ansvar för att alla mår bra och gör det som känns bra och inget annat.

Att föra samtalet på nivån "hur ska man [män] kunna veta om någon vill ha sex?" diskvalificerar en från att ha sex i mina ögon. Vi kan inte omyndigförklara halva befolkningen och tro att vissa inte klarar av att lista ut vad skillnaden på frivillighet och övergrepp är. Och om man på riktigt har de svårigheterna så går det bra att fråga den man har sex med.

Brottsofferundersökningar pekar på att endast mellan 5 och 10% av sexualbrott anmäls (enligt BRÅ och statens offentliga utredningar.) Av dessa blir det sällan åtal och ännu mer sällan någon som fälls.De tydliga signalerna som våldtäktsoffer får är att det här är något man får stå ut med, man får leva med det och det är offret som får bära skulden och skammen.


No comments: