Jag har just sett kåldolmar och kalsipper i rålis, kanske det bästa jag kommer se på en scen det här året. Mumsade medhavd matsäck och konstaterade att det är härligt med lite klasskamp i vardagen när en av skådespelarna ställde sig på en stege och ropade i en megafon om hur galet det är att bara tänka på sig själv. Sen började pjäsen och det blev bara bättre och bättre. Club killers levererade som vanligt och jag kände att det är sommar på riktigt när de spelar, utomhus i solsken.
Personen som spelade tjänaren var en fantastisk skådespelare. Jag satt och skrattade mycket för mig själv, men alla var bra. Alla var faktiskt asbra och scenografin var to die for. Ville bli scenograf där en stund. Men det har gått över, jag kom på att jag har mitt drömjobb. SÅ JÄVLA PRIVILLIGIERAT!!!!1 Jag älskar mitt liv.
Nä, förlåt om jag är hyper. Allt är bara så himla bäst just nu att jag inte finner ord. Sa jag att jag var på lyxrestaurang igår? Jobbet bjöd oss på och himlen därtill. Hur fint som helst.
Förresten har jag börjat lyssna på podradio seriöst. Det kanske är något jag skulle kunna göra? Just nu lyssnar jag på fan vad fittigt och på hanna pee's otroliga podcast. Den senare har den stora fördelen att de har så fantastiska dialekter. Härligt att lyssna på. Men båda poddarna är bra. lyssna!
Och det faktum att programmet nineties har börjat på svt. Hur fint är inte det? Nittitalet är det bästa jag vet!
(bildtext: Jag glömde fota på parkteatern. här är no doubt istället.)
No comments:
Post a Comment