Att bli nobbad

Ärligt talat nu; Jag har nog aldrig blivit så glad att bli nekad något. Igår fick jag ett mail att jag inte får Jobbet. Ni vet jobbet med stort J som jag inte kunnat låta bli att prata om fast jag tror det är otur. Jag tror att en jinxar saker om en pratar för mycket om det. Kanske därför jag sällan nämner att jag är lyckligt kär i världens bästa person. Jobbet skickade alltså ett mail där det stod att jag hade skrivit ett grymt personligt brev, hade en intressant utbildningsbakgrund men att de tyvärr inte kan kalla mig på intervju för att de hade folk med en miljon års erfarenhet (vilket jag hade förväntat mig). Men att jag gärna får söka igen då de är en växande organisation och kommer behöva nya medarbetare längre fram. Jag blev förvånansvärt glad över det beskedet. Kanske för allt smicker och kanske för att jag har så mycket annat jag vill göra i höst. Men i framtiden, då jävlar.