ffs

Orka med meningslösheten i att inte veta syftet med att gå till jobbet på morgonen. Sånt här ska inte jag syssla med. Snart är december över, det är lugnt. två veckor till.

trettonde och otur?

13 december ja, och några idioter tycker inte att en lucia får heta Sepehr. Jag slåss lagom mycket för lucia som event men knyter näven i fickan. Ska till skolan idag. Jag vet inte längre varför jag går där, så motivationen är bristande ibland men det känns som att jag måste tänka bort allt.

Drunken lullaby på radio, det svänger. Men jag kan inte längre minnas självändamålet med att vara full och det stör mig. För jag vet inte om det längre är något självändamål att vara nykter heller. skit också!

igår

igår gick det till exempel till såhär:

http://tv.expressen.se/nyheter/inrikes/1.2648204/foten-krossas-av-polisen-hor-dodsskriket

Sen twittrade polisen febrilt. Om vem som vann årets polishund på hundmässan, hur trevligt det är med nobellfest och hur lyckad nazistdemonstration de lyckades genomföra (de la upp bilder också som extra reklam). Snuten hade alltså sönder en fot och ledde med 1-0 redan vid lunchtid. Nazisternas huvudtalare Molgan kom dock inte, men de hade visst en traditionsenlig maskerad.

90talet, var tog du vägen?

har köpt bailando på maxisingel, mest för att den är sjukt snygg. och bra. och jag blir så nostalgisk, vilket egentligen är en psykiatrisk diagnos och inte alls något bra. inte bra inte.

Just nu är det alltså 90tal som gäller och ingen jävla killrock.

För övrigt har jag börjat äta proteinpulver igen och bestämt mig att gå upp i vikt. Alltså ska jag iväg och lyfta tunga saker nu. kick ass!

lärdomar av olika slag

Jag har lärt mig vad Teleologisk betyder och det tog många gånger innan jag slutade läsa det som Teologisk. And on that note är jag bjuden på prästvigning i januari. Pepp!

Den andra lärdomen är en sak till listan på saker jag inte ska arbeta med.

kompisen:

• skogen är najs

• jag brukar vara där o kolla lite

  
  

hejdå vi ses.

Alltså: Hejdå, och vi ses. Jävla lurigt det där. Idag har vi tagit avsked av varandra för att vi har praktik till januari. Det känns himla lurigt och jag gör inte alls saker i vanlig ordning på rätt sätt. Vi fick skicka ut varandra i stora världen med några väl valda ord. Jag valde inte så väl men har alltid ord till hands. Människor fick mig att le och till och med skratta och då var det värt det.

Det är bara att bryta ihop och komma igen sägs det ju. värt ett försök.

val, icke-val, blåval

Jag blir tokig på alla valen jag gör. Jag blir helt matt när jag tänker på det, hur jag prioriterar mitt liv och vem jag låter påverka mig. Hur sjukt mycket jag tänker på jobbet jag hatar och hur jag inte hinner jobba med jobbet jag älskar. Hur jag låter saker äta upp mig inifrån istället för att lösa dem. Nu har jag alltså inte ens kommit in på de valen jag INTE gör. Det är en sorglig historia det med.

Här är i alla fall en gullig bild.

människor emellan*

kategori från magdalena ribbings hyfs & stilblogg*

Idag har min granne slängt ut min blöta tvätt ur maskinerna på min bokade tid. Charmigt värre, hon passar på att skälla på mig också och jag orkar fan inte. Jag orkar inte stå och bråka med en dum tant i en dum tvättstuga. Även om jag kanske önskar det men det känns alldeles för kliché.

Istället har jag klickat mig runt på olika forum och läst om folks tvättstugeproblem. Det är fan universellt, så snart de uppfinner tvättstugor på mars så har de säkerligen samma problem.

Näe, det blir till att hämta min blöta tvätt nu då!

Rätten till sin kropp.

Åh, jag önskar att jag inte behövde ursäkta mig för detta men gör det ändå. Jag var på gymmet idag och på tv'n gick top model. Därav såg jag ungefär en kvart av detta oh så lärorika program. Jag tror det var första uttagningen för de aspirerande modellerna och de skulle fotas nakna. Dessutom skulle alla de andra stå och titta på och den som fotades skulle stå uppe på ett podium uppe på ett hotelltak samt filmas för internationell tv. En helt vanlig dag på jobbet liksom...

En av modellerna är konservativ och republikan, vilket juryn redan från början pikar henne för. Det är inte drag jag sympatiserar med men är inte helt med på tåget att någon ska hånas av en hel jury i en så utsatt position. När republikanen inte alls är bekväm med att vara naken blir några av de andra sura och några anser att de inte ska dalta med henne utan bara skicka hem henne. Resonemanget går att om en inte vill vara naken inför en massa människor kan en inte bli modell. Det resonemanget blir att säga att modeller ska vara viljelösa dockor som låter sig kläs på och av och går med på vad som helst. Oavsett vilket bransch en jobbar i bör en väl ha rätten att tacka nej till jobb? Att tycka vissa saker är skitdåliga och sätta ned foten måste väl anses som en bra egenskap? I min värld är det fantastiskt viktigt.

Tänk då om de andra modellerna kunde säga "good for you" och att hon bestämmer över sin egen kropp. Att det är viktigt att inte göra våld på sig själv. Nästa gång är det fotas med ormar och då är det någon annan som inte tycker det är värt det. Men räknar en in parametern dokusåpa är det svårt att se att det skulle kunna bli annorlunda. Jag bara önskar att det fanns olika sätt att göra saker, och att det var okej. I detta fall att vara modell, på nästa kanal att göra musik. All denna likriktning gör mig deppig. Och nej, jag tittar inte på Idol heller. Även denna gång är jag ledsen att jag måste understryka det för min heders skull.

bronkit

Jag undrar hur bronkit känns samt varför min hosta aldrig tycks ge med sig. Sen funderar jag på vad saker heter och vad de verkligen är, det skiljer sig ju ibland. Jag tänker dessutom en del på skolan, men det är ju världsligt.

Mest har jag svårt att fatta att han är borta på riktigt. Min hjärna känns som en gröt. Jag förstår egentligen inte hur en ska greppa sånt här. Har människor ens nog förstånd för att förstå begreppet "aldrig mer". Det verkar så oerhört länge.

en blogg är en blogg är en blogg är en blogg

Jag har tänkt senaste veckan att jag ska börja blogga igen för jag behöver skriva för att fungera. Och tills jag hittar ett vettigt sätt att skriva på så får blogg duga, väl? Fast inte just idag, det går inte.

oh glory day

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter första maj. Det här är en prövning.

man kan väl säga att ett stort fuck you

vore på sin plats. Jag fattar inte alltid hur man får till snygga avslut men det stör mig flera år senare att något fattas. Hade jag orkat hade jag skrivit något långt och insiktsfullt. Nu är det bara feber och elände.

Dalai Lama

Nästa vecka ska jag se Dalai Lama. Det ska bli intressant. Hoppas jag inte blir frälst. För då försvinner ju det sista roliga jag har, som Peter sa. Förmodligen syftar han på min nykterism. Men alltså, words are like bullets and i let them pass right trough me (south park). Buddhism är finfint, kanske mest för att jag inte tror att man kan bli frälst innan man är redo.

Idag däremot är det måndag.

fascinationen

Ja alltså, tjejerna i min grupp är ca 13. De sysslar med ungdomskultur på ett sätt jag oftast inte helt förstår. Men sjukt spännande ändå, att försöka. Justin Bieber är ett sånt fenomen som jag försöker förstå. Passade på att säga till någon att Justin sagt i en intervju att abort är fel under alla omständigheter. Så svarar kidsen att "ja, men det är ju modigt att stå för vad man tycker" alt. "men det står ju så mycket om honom"

ägd.

tjugotredje mars.

There are still some things I'd like to say to you

Some things you should see

But since we're not that close no more

I'm gonna have to let it be

Ibland känns det som att jag slutar vara kompis mer sällan än jag börjar vara kompis.

Men sen kommer jag på att så är det inte alls och ibland så tar saker bara slut.

bra covers

tracy bonham- crazy in love
emilie simon - come as you are
storm large - where is my mind
bangles - hazy shade of winter
nancy sinatra - it aint me babe

och hör sen.

livskriserna och beslutsångesten en annan gång.

Sannolikhet har alltid fascinerat mig, även om jag inte orkat lära mig mycket om det. Så långt jag förstått har jag ingen stor användning för det. Och den användningen jag har är att slänga mig med citat a la Tage och det räcker.

p p p

I skolan har vi diskuterat privat / Personligt /professionellt. Detta för att ingen ska öppna sitt hjärta för alla de träffar och/eller bli kär i en klient. Bra så långt. Sen är det tydligen ett gäng människor i branchen som missade just den här lektionen i skolan och börjar ligga med interner, klienter eller vilka de nu känner för. Jävligt kasst att människor inte har så mycket tankar om makt i vardagen och arbetssituationer.

Nu sitter jag och försöker knåpa ihop ett personligt brev och är ändå rädd för att bli för personlig.